*F

Jag har funderat på det här med vänskap mycket och i många år.
Hur många har en vän som dem verkligen kan lita på till 100% ? Hur många utav er är det som kan säga "Jag älskar dig" till sina närmaste vänner? och Hur nära står dem igentligen er?
Ena dagen kan man vara jätte nära vänner och betyda mest för den personen och dagen efter helt plöstligt vara det största samtalet med en annan person? Ska det vara såhär? Tycker ni att VI förtjänar detta? Jag förstår igentligen inte varför det ens kan vara såhär! Okey, den här världen vi lever existerar faktikst skitsnack, inget vi kan göra åt. ALLA snackar skit om någon nån gång. Antingen för att man är besviken på den eller av andra anledningar. Men varför ska man då använda den här meningen som betyder alltså så jäkla mycket, "Jag Älskar dig" Man ska använda den här meningen när man verkligen menar det. Jag minns att när jag gick i sjuan skrev jag "älskar dig" till vänner som inte ens stod mig speciellt nära. Varför gjorde jag det? Jag älskade dem ju inte? Visst jag tyckte om dem som mina vänner.. men jag ÄLSKADE dem inte?
och varför ska folk skriva och säga att "fan va jag är glad att jag har träffat dig, du har förändrat hela mitt liv, det känns som vi har kännt varandra i flera år osv ".. men det allra värsta "Jag ska alltid finnas där för dig, alltid vi två"... och sen går och säger det till en annan person oxå... Förstår ni vad jag menar eller tycker ni jag låter helt dum i huvudet? Nää när jag tänker efter så är det allra värsta nog "Jag kommer aldrig svika dig som många andra gjort" och inte ens håller det.

Jag vet inte.. Men jag kanske är en kass vän? Det känns som jag bara förlorar och förlorar vänner. MEN jag gör ingenting för att förlora dem. Jag snor inte någon annans kärlek, jag snor inget överhuvudtaget för någon, jag är inte den som går runt och snackar skit om mina vänner till allt och alla, klart jag kan säga något men då är jag endast besviken på den väldigt besviken. Jag är inte heller den som är falsk mot mina vänner och inte heller den som vänder någon ryggen.
Varför händer det då saker som det här? Att jag förlorar vänner... eller glider i från många. Det är bara så jäkla sorligt.
Jag har en vän... eller hade.. jag vet inte längre... Jag vet inte ens om hon bryr sig om mitt liv längre? Många stunder tänker jag på vad hon gör och hur det går för henne, jag undrar hur många sekunder jag tillbringar i hennes hjärna?
Jag är besviken på henne och sårad att hon inte ens kämpar för vår vänskap. Det finns två sorliga saker med detta och det ena är att hon var en gång min bästa vän innan hon fick en ny umgåskrets och den andra är att innan henne förlorade jag två stycken till som verkligen stått mig nära.  Varför ska det vara så och vad är det jag gör för fel?

Nää nu ska jag inte sitta här och tänka på sånthär. Jag är lycklig trots det här. Jag har en underbar pojkvän, en underbar familj, vänner som inte har svikit mig och en klass jag känner mig trygg i. Det enda som igentligen saknas är det vänner som jag en gång har förlorat som jag inte har viljat förlora.

En sak vill jag säga med det här inlägget - Tänk efter innan du säger "Jag älskar dig" till någon.... Gör du verkligen det?

Puss /Friidis