*F

Jag har precis gjort fransk manikyr på mig själv. haha resultat blev la ok. Haha. Det märks att inget proffs har gjort det fast vad gör väl det?  Jag tycker det är jätte kul att göra :)

Här är iallafall resultatet:

 

Jag har precis kommit från min syster, jag har övat att sjunga med Annikas bror inför bröllopet. Just det ja, det har jag glömt att berätta. Det var nämligen hemligt från början innan inbjudningarna blev ut skickade. Men min syster ska gifta sig till sommaren och jag ska sjunga i kyrkan :O Hoppas det kommer gå bra bara! I dag har jag dessutom åkt och provat en klänning för jag har fått den stora äran att få vara tärna :) Det är jätte spännande allting och nu finns det många anledningar jag vill att det ska bli sommar. Thihi! :)

Tänk att få gifta sig, jag har aldrig riktigt tänkt på det tidigare än nu och på min kusins bröllop. Men att få planera och fixa allting. Det verkar så roligt och sedan att det ska vara ens livs bästa dag. Eller vad säger man?

Föresten så är det ju alla hjärtans dag i morgon och den får jag tyvärr inte fira med Putte i år heller. Hoppas ni alla får en trevlig dag iallafall.

Nu ska jag sova, jag vet att jag itne bloggat något i dag. Men Vart ganska trött och utmattad och mår si sådär faktiskt. :S

Men sov sött! :)

 

Då ska jag göra min allra första skriv i sal - tenta. Shit jag är lite nervös faktiskt. Men jag är ganska förberedd faktiskt. Hoppas bara det räcker?

I helgen blir det en del läsande, vi ska läsa hur mycket som helst i denna delkurs som kommer. Så många böcker har jag nog inte ens läst under hela min livstid. haha xD Men detta ska bli intressant.

Vi ska bland annat läsa en mangabok. HAHA. Jag har aldrig i hela mitt liv ens öppnat en mangabok. Men hoppas jag fattar hur man ska göra iallafall?

Nu ska jag fixa lite inför i morgon samt duscha och kolla lite på tv :) Vad ska ni göra resten av kvällen? :)

Som sagt så är jag ledig i dag, eller ledig och ledig. Hemma för att förbereda mig inför tentan. Jag hoppas det kommer gå bra, jag har redan försökt tänka till lite. Förhoppningsvis kommer detta gå bra! :)

I går pratade jag mycket om den dagen jag ska upp till Putte och nu kan erkänna att nu börjar det pirra lite alltså. Jag har inte träffat Putte på 35 dagar, observera att detta är alltså över en månad. Och jag ska vara utan honom i 15 dagar till. Alltså är detta det längsta vi har varit ifrån varandra. Jag är faktiskt oerhört stolt över oss! :) Vår kärlek är stark! Och att veta det gör mig ännu lyckligare! :)

Föresten så ska Patrik antagligen flytta, fast bara några kilometer. Tyvärr ;) Men till en billigare och lite mindre lägenhet. Dessutom närmare stan och de större mataffärerna. Vilket både han och jag är glad över :) Hyran där slipper han då betala över sommaren och hyran blir ju mindre. Vilket är kanon! :) Hoppas bara den är fin. ;)
Men det är tre månaders uppsägningstid på den andra så om typ tre månader så blir det nog en liten flytt :P 

Vet ni en sak? Neeej! det är klart ni inte vet, för jag har ju inte sagt det till er ännu. Men iallafall. Vill ni veta en sak? Jag hoppas på ett ja, eller jag antar att det är ett ja. Annars hade ni inet varit intresserade av min blogg om ni inte vill läsa saker om mig.

Men iallafall, I made it!!! Jag klarade den andra delkursen på kursen Lau110 och jag känner mig otroligt stolt. Vilket betyder att jag klarade hela kursen. Jag har nu alltså 2 avklarade kurser som jag är godkänd i. En termin jag är godkänd i och en termin jag aldrig behöver göra om. Aahh, det är glädje det! Att ha känslan att veta att man inte gjorde denna termin i onödan och det känns otroligt härligt! ;) Om ni inte är stolta över mig så gör det inget, så länge jag är stolt så räcker det för mig. För det kan ni ta och skriva upp någonstans att jag är. Stolt och det riktigt stolt! YES! :)

Nu ska jag vara hemma i två dagar för att föreberda mig inför tenta som är på fredag, wish me good luck my friends! 

Nu ska jag in och kika på Ericas blogg och kolla hur det har gått för hennes körlektion som hon hade i england i dag, och resten av hennes äventyr där nere. Det är riktigt spännande och jätte roligt att läsa om. Hennes blogg hittar ni här: Erica , så läs på ni bara! :)

btw så var det inte mitt fel att jag inte bloggade i går, utan det var sidan som inte riktigt ville som jag ville igår.

Helgen har istort sätt gått åt av pluggning, nu är jag äntligen klar för helgen! Wiiiiiiie, fast jag har en liten speciell känsla i magen, vet typ inte om det har gått bra eller inte. Varför ska jag jämt och ständigt bli så jäkla orolig? :(
Antar att det är en stor del av mig, utan oro finns inget jag typ. Jag ska jämt och ständigt ha oro för något. Va glada att ni inte är jag.

Då har vi typ fyra timmar kvar av helgen då jag kan göra vad jag vill.. haha ska man skratta eller gråta? I morgon börjar jag sent, så det blir någon form av sovmorgon iallafall. Mums! Jag känner att jag förtjänar detta! Idag har jag inte ens hunnit ha söndagsångest men det är väl bara bra. :)

Nu ska jag ta något gott att äta och njuta de sista timmarna av helgen!

Fan vad jag hatar att vara tjej ibland, I hate it! Mina hormoner styr hela mitt humör och det är riktiga svängningar kan jag be om att tala om. Ena stunden är jag glad andra stunden kan jag skrika och bara börja grina. Vad är detta? Varför blir det så? Det dumma är att det går ut över personer som inte förtjänar denna ilska. Men det borde förstå att de inte ska ta emot skiten från en heller. Såhär är det att leva som tjej, fast det vet la ni tjejer redan? Det är svårt att vara tjej och det är säkert svårt att vara kille också, jag vet däremot inte deras svårigheter eftersom jag aldrig fått uppleva dem. Men det kanske är att få leva tillsammans med en tjej med hormoner som är deras största problem och rädsla. Vem vet? Några svar killar?

I dag var jag på besök på biblioteket, shit vad rörigt det blev. Jag kommer in där med en stor lista över böcker som jag behöver och bibliotekarien blev ganska stressad av allt folk som också behövde hjälp.

Men ibland kan jag inte förstå hur de på universiteten tänker, hur ska man lyckas hinna läsa alla dessa böcker? Jag tror inte att de tänker överhuvudtaget eller så vill dem inte att man ska ha något liv överhuvdtaget. Jag har lånat nio stycken och endå saknar jag fyra stycken. Och det är bara till en av de fyra delkursen.

Handling:
Christine Collins är en ensamstående mamma vars 9-årige son Walter en dag försvinner spårlöst. Fem månader senare återlämnas han till den förtvivlade mamman. Men, den 9-årige pojke som återvänt är inte Walter och nu börjar Christines maktlösa kamp för sanningen om vad som egentligen hänt.

Skådespelare:
Angelina Jolie, John Malkovich, Jeffrey Donovan, Michael Kelly, Colm Feore, Amy Ryan, Denis O'Hare, Jason Butler Harner, Geoffrey Pierson, Devon Conti, Eddie Alderson.

Genre:
Drama, thriller, mysterium

Betyg:
IMDb´s hemsida ges betyget 8,0 / 10 och det är 55,154 har röstat.

Mitt personliga omdöme:
Den här filmen berörde mig något otroligt. Den var både hemsk, sorlig och samtidigt jäkligt bra. Jag såg denna på bio för första gången och hade jag inte suttit där hade tårarna sprutat ut. Sedan på vägen hem satt jag i mina tankar fortfarande, jag var liksom så berörd att jag inte kunde sluta tänka. Ahhh, jag kan inte ens beskriva hur och på vilket sätt den är bra. Jag råder er bara till att har ni inte sett den, bör ni verkligen göra det. Hur grym som helst! Dessutom är den baserad på en sann historia.

I dag har det varit en lång dag, precis som i går. Skolan är tuff i bland, men vissa perioder är även lite lugnare. Det gillar vi bättre ;) Vem gör inte?

Nu sitter jag framför Lets dance och pluggar lite, förstår inte riktigt vad som är det roliga med detta program. Se kändisar dansa? Nej inget för mig. Jag är ingen direkt kändisfantast, men det är däremot Erica. Hade det varit en vanlig fredag för henne kanske hon skulle sitta och titta på Lets dance nu, men jag är lite osäker på om hon gör det. För i dag är det hennes sista dag i sverige på länge. Hon åker till Englad som Au pair och blir borta ett halvår. Jag är otroligt stolt över henne! Så all lycka i världen önskar jag henne och det tycker jag ni också ska göra!  :)

Visst är hon modig? :)

Fick höra av Erica att min blogg är lite dyster och inte speciellt positiv. Jag gillar inte att vara dyster och negativ igentligen, blir bara det här. Jag visar det oftast inte utåt. Men det ska bli ändring, lite mer posivitet ska in i min blogg. Nå låter det som en bra idé mina trogna läsare? :)

Är jag på lite bättre humör iallafall! Men fortfarande inte helt hundra. Det är torsdag i dag, vilket innebär fredag i morgon, det ska bli skönt till viss del. Visst det är gött med helg. Men samtidigt ska jag plugga i helgen, men jag har kanske förhoppningsvis tid till annat med. Beror på hur mycket jag engagerar mig och skriver i dag och så :)


btw, har jag och Putte varit tillsammans i ett år och nio månader i dag. Det känns kanon, fast vi är så långt i från varandra. Men vi fixat. Vi är fortfarande lika kära i varandra. Eftersom det är vår dag i dag så lägger jag upp en liten bild på oss :)

 

Kvällens planer: Pluggning, sedan blir det Andra avenyn.
Kvällens humör: Deppig
Kvällens drog: Något ätbart
Kvällens smink: Nothing
Kvällens kläder: Myysssssssss, I love it!
Kvällens låt: När vi två blir en
Kvällens saknad: Som alltid, Putte
Kvällens vill ha: Inget plugg
Kvällens köp: Ingenting
Kvällens måste: Plugga!
Kvällens tråkigaste: Plugga...
Kvällens roligaste: Andra avenyn
Kvällens kärlek: Patrik, like always

I dag när jag vaknade, blev jag nästan tårögd och ångest brann inom mig. Jag nästan skrek att jag inte ville gå upp. Tänka sig en ledig dag och du vill inte ens gå upp? Fast ledig var man väl inte helt och hållet. Utan saker i skolan ska man göra också. Men när man känner att man inte kommer igång, när man inte kommer någonstans, när man inte gör något. Så blandas dessa känslor till ångest. Jag vill inte plugga, Jag vill inte plugga. Men samtidigt kryper känslorna i magen med dåligt samvete att du inte pluggar, att du borde plugga. JAG AVSKYR KÄNSLAN! Jag har aldrig, jag menar det verkligen. Jag har aldrig kännt såhär tidigare förräns jag började på unviersitet. Univeristet gör mig nervös stup i kvarten, jag känner oron enda upp till halsen och jag längtar verkligen tillbaka till gymnaiset eller långt i från skolan som möjligt. Jag kan säga att jag är riktigt avensjuk på de som jobbar just nu, eller de som fortfarande går i den vanliga skolan.

Jag kommer vänja mig, jag har som sagt några år att försöka vänja mig iallafall. Jag vet att jag började förtidigt, jag känner det med hela min kropp. Men jag kämpar vidare och försöker fortsätta tro på mig själv. Fast i dag, då har jag inget självförtroende alls och magkänslan försvinner inte.

Ursh, ursh, Ursh säger jag bara! Och så saknar jag Patrik också!

Det är precis vad jag känner idag, avensjuka. Avensjuka emot alla söta par som går hand i hand på gatorna, alla de par som kan träffas när de vill, alla de par som lever tillsammans och tillbringar all tid med varandra. Åhh, vad jag är avensjuk. Jag vet nämligen hur det känns, jag vet hur det känns att hålla den man älskar i handen, visa att han är min och tillhör endast mig. Jag vet hur det känns att kunna träffa den man älskar precis när man vill (oftast iallafall). Men vet ni par som håller varandra i händerna, är med varandra hela tiden, ni som kan träffas när ni vill och ni som bor tillsammans, hur det är att ha en pojkvän 75-80 mil ifrån sig och den enda kontakt man kan få är via telefonen. Visst det är en bra kontakt, men långt ifrån så bra som den närkontakt jag en gång i tiden hade. (typ för ett halvårsedan)

Den tuffaste biten är kanske inte att vara i från varandra, det är saknaden och vägen ifrån varandra igen som är värst. Att ju längre tiden går, dessto mer saknar man och dessto jobbigare blir det. Men värst är nog det att när man väl träffas vill man utnyttja tiden till max och när man väl har varit med varandra 24/7 är det hur jäkla jobbigt som helst att sedan vara utan varandra igen. Känna ångest över att inte allt är som det var förut när vi kunde hålla varandra i händerna och vara med varandra när vi ville. Och det får mig att vara avensjuk på alla de par som får ha sin kära i sin närhet.

I dag körde jag nästan fullt ut på träningen, jag kämpade och kämpade och jag känner mig så duktig!

I morgon börjar jag vid nio och slutar tolv, underbart.. men sedan blir det dags för läsning och plugg mindre underbart. thihi. Men det är soft typ att få lite korta dagar ibland och ibland långa dagar, det blir lite variation i det hela.

I dag är det redan den första februari, tiden bara rinner iväg. Timmarna, dagarna, veckorna går så himla fort, vilket är great, för dessto fortare det går dessto fortare går det tills jag får träffa min älskling. Snart är det inte långt kvar! wiiiiie!

Bara för alla andra hatar snön får jag väl visa min kärlek till den, Jag är super glad över att den finns, ska nog göra änglar i snön i morgon ;) thihi

Satt jag antagligen på ett flygplan med riktningen mot thailand. Ahh, vad jag känner att jag vill sitta där nu igen. Men icke sa nicke, jag går i en skola, jag inte kan lämna när och hur jag vill. Blää på det. Men då var den svåraste biten att behöva lämna Putte och vara utan honom i två veckor. Urssh vad jag tyckte det var jobbigt, nu är två veckor ingenting i min vardag. På lördag nästa vecka var det 30 dagar sedan jag såg honom sist, tiden går fort men samtidigt otroligt långsamt. Tanken på att jag ska överleva i lika många veckor till, får mig att bli ledsen men samtidigt vet jag vad jag kämpar för. Jag kämpar för att min livs kärlek ska hålla.

Men mitt kära Thai, undrar hur mitt ställe Ao nang i Krabi mår, alla söta apor, alla underbar människor och allt underbart har det? Jag saknar det verkligen och på ett sätt så vill jag verkligen dit igen, men jag tror aldrig jag kommer ta mig i kragen och ta mig dit. Tyvärr! Men det finns la fler underbara och fantastiska platser här i världen som man kan utforska? :)

På ett sätt får denna dagen mig att längta efter sommaren och värmen, men på ett sätt kan går det inte få mig att sluta le när snöflingorna sakta men säkert faller ner på marken. Säger det jag säger till många, bättre minusgrader och snö i flera månader än äckligt regnväder och några få plus.


Visst vore det skönt med en liten simtur? ;)

Sorry att det inte kom något inlägg i går, jag hade helt enkelt ingen tid över för att sätta i gång datorn och skriva.
Jag var nämligen först i borås med mamma, syster och Lavine. Sedan var jag väl hemma kring fyra och det var dags att stoppa i sig något i magen och börja göra sig i ordning för Ericas "hejdå middag".

Det var trevligt, vi käkade, kollade lite på robinsson, spelade spel, tjötade och hade det allmänt trevligt. Jag var hemma kring tre och somna som en stock. 

Hitills i dag har jag inte gjort ett skit om jag ska vara ärlig, shit vad jag känner mig lat, men sådan är jag antar jag. Ska göra lite nytta nu tänkte jag. Vet bara inte vad jag ska börja med men det löser sig ;) hahha!

Hörs senare i kväll! 

 

What doesn't kill you, only makes you stronger. Finns det en låt som heter och vet ni vad? Jag håller fullständigt med!

Många gånger i livet stöter man på utmaningar eller prövningar som man antingen misslyckas med eller klarar, oftast klarar man dem på ett eller annat sätt. Fast på vissa sätt ser man kanske inte att man klarar det när det blir ett negativt resultat och det man helst inte vill inträffar.

Jag har gått igenom mycket i mitt liv, saker som inte ens mina närmaste vänner vet om. Saker som har gjort att jag förlorat stora delar av mitt liv som glad. När jag tänker tillbaka på hur tufft det var att gå igenom dessa saker, får jag känslan att "wow, hur klarade jag mig ur det här?" och känslan att jag är stark för jag klarade det mig genom det.

Alla människor har nog varit olyckligt kär eller blivit sviken av en vän. Det är en sak som kan få en människa stark. När ens kille/tjej gör slut och man fortfarande har otroligt starka känslor kvar, kanske man endast vill stänga in sig och bara försvinna? Vissa försöker leva vidare genom att undvika problemet. Alla har sina olika sätt, men vet ni vad jag tror är viktigast? Tror det eller ej, att acceptera det och tänka på de orden på låttexten "What doesn't kill you, only makes you stronger"

Föresten på tal om olycklig kärlek, har ni någon gång försökt glömma en kille/tjej för att gå vidare? Har ni ibland tänkt på att det inte har gått? Vet ni vad det beror på? Man glömmer inte någon man inte vill glömma. För varför skulle man vilja glömma någon man egentligen vill ha? Man kan aldrig glömma en människa om man inte har viljan att vilja glömma. Har jag inte rätt?

Jag vet att jag är en stark person, jag har gått igenom många saker. Men ibland vill man bli påmind om det, en gång fick jag en kommentar av en person som stod mig nära då, "Du är en av de starkaste personerna jag vet". Vet ni vad jag gjorde då? Jag log! För då kände jag att allt det jag har fått stå ut med, alla de tårar jag har spillt, alla de gånger jag gått vidare, har gett resultat. Jag är stark, jag är en stark person.. och det vet jag att många andra också är, utan att de tänker på det!

Stå ut med era problem, era sorger, era förluster.. det ger er resultat, ni blir starka individer och ni går vidare i livet med erfarenheter som ingen kan ta ifrån dig.