"Höj blicken din jävel"
Hahah, Något utav det roligaste jag hört på länge. Denna grymma kommentar sades av min klassföreståndare Gunilla när vi snackade om Myskläder och texter på röven. Hade lätt viljat ha sådana brallor med den texten eller det bästa av allt jag hade viljat se Gunilla med ett par sådana. Kanske vi ska ge henne som en slags "avskeds" present?
Apropå avslut, när vi snackade om att göra en skiva med massa bilder på vad vi har gjort och varit med om under våra tre år tillsammans, sänkte Gunilla sin blick och sa "urrsh, jag vill inte tänka på att ni ska sluta" och det såg nästan ut som hon fick tårar i ögonen eller så fick jag bara för mig att hon fick det.
Jag har haft många lärarombyten under min skolgång. En vi hade under hela lågstadiet, Maj-Lis hette hon hon var den mest underbaraste läraren man kunde ha. Eller så kanske man bara tänkte så för att hon var jätte snäll och att man var liten? Sen skulle vi haft en annan men hon gick över till en annan enhet, vilken Svikare! Vi fick en väldigt underlig lärare som både vi och våra föräldrar klagade på så att hon tillslut var tvungen att avgå. Efter det bytte vi till en annan som blev gravid och en till som var för ung och klarade inte riktigt av oss, eller jag minns inte varför hon slutade. Sen fick vi ha en lärare hela sexan då det var dags att byta igen och även splittras som klass. Då fick jag två lärare varav en som lite som han var.. alltså annorlunda. Även han slutade, fick någon annan tjänst. Han ersattes av min storebrors barndomskompis som jag redan som en liten plutt visste vem det var. Vi var hans första klass och det kändes verkligen annorlunda att bli tillsagd och undervisad av någon man busat med sedan man var liten. När jag började Gymnasiet fick vi även två lärare... En skulle vara sjukskriven hela höstterminen så henne såg man inte så mycket av i början och en annan Kjell-hugo som vi fortfarande har. Gunilla tog sig på rollen som våran "reservklassföreståndare" som tog hand om oss och precis innan jullovet kom hon och berättade att hon hade fått den bästa Julklappen av rektorn - Att hon fick fortsätta ha oss och inte få en ny etta. Det var både en gläjde för oss och för henne. Allt var bra enda fram tills tvåans slut då våran rektor försöker avsätta henne platsen som våran klassföreståndare och han lyckas dessutom. MEN då gör vår klass ett mottstånd och ringer och klagar och det behövdes igentligen bara två personer men det stod många bakom. Så nu i trean har vi våran älskade Gunilla och Kjell-hugo som vi bara skulle ha till en början.
Jag kan säga att jag ALDRIG har haft en lärare som Gunilla, ingen som har brytt sig så mycket och varit så vänlig och jag tackar verkligen att jag har fått chansen att få ha henne som min klassföreståndare.
Oj, det blev ett långt inlägg.. Så jag tror jag får avsluta här. Tänkte skriva massa annat som påverkat mig i da men jag tror det blir för tröttsamt att läsa allt detta + det, så jag skriver det i mån eller kanske senare i da.
PUSS/F
Apropå avslut, när vi snackade om att göra en skiva med massa bilder på vad vi har gjort och varit med om under våra tre år tillsammans, sänkte Gunilla sin blick och sa "urrsh, jag vill inte tänka på att ni ska sluta" och det såg nästan ut som hon fick tårar i ögonen eller så fick jag bara för mig att hon fick det.
Jag har haft många lärarombyten under min skolgång. En vi hade under hela lågstadiet, Maj-Lis hette hon hon var den mest underbaraste läraren man kunde ha. Eller så kanske man bara tänkte så för att hon var jätte snäll och att man var liten? Sen skulle vi haft en annan men hon gick över till en annan enhet, vilken Svikare! Vi fick en väldigt underlig lärare som både vi och våra föräldrar klagade på så att hon tillslut var tvungen att avgå. Efter det bytte vi till en annan som blev gravid och en till som var för ung och klarade inte riktigt av oss, eller jag minns inte varför hon slutade. Sen fick vi ha en lärare hela sexan då det var dags att byta igen och även splittras som klass. Då fick jag två lärare varav en som lite som han var.. alltså annorlunda. Även han slutade, fick någon annan tjänst. Han ersattes av min storebrors barndomskompis som jag redan som en liten plutt visste vem det var. Vi var hans första klass och det kändes verkligen annorlunda att bli tillsagd och undervisad av någon man busat med sedan man var liten. När jag började Gymnasiet fick vi även två lärare... En skulle vara sjukskriven hela höstterminen så henne såg man inte så mycket av i början och en annan Kjell-hugo som vi fortfarande har. Gunilla tog sig på rollen som våran "reservklassföreståndare" som tog hand om oss och precis innan jullovet kom hon och berättade att hon hade fått den bästa Julklappen av rektorn - Att hon fick fortsätta ha oss och inte få en ny etta. Det var både en gläjde för oss och för henne. Allt var bra enda fram tills tvåans slut då våran rektor försöker avsätta henne platsen som våran klassföreståndare och han lyckas dessutom. MEN då gör vår klass ett mottstånd och ringer och klagar och det behövdes igentligen bara två personer men det stod många bakom. Så nu i trean har vi våran älskade Gunilla och Kjell-hugo som vi bara skulle ha till en början.
Jag kan säga att jag ALDRIG har haft en lärare som Gunilla, ingen som har brytt sig så mycket och varit så vänlig och jag tackar verkligen att jag har fått chansen att få ha henne som min klassföreståndare.
Oj, det blev ett långt inlägg.. Så jag tror jag får avsluta här. Tänkte skriva massa annat som påverkat mig i da men jag tror det blir för tröttsamt att läsa allt detta + det, så jag skriver det i mån eller kanske senare i da.
PUSS/F
Kommentarer
Trackback
