♥ Idag...
Känner jag en så enorm saknad. Så att det var till och med svårt att stiga upp ur sängen i morse. Kom nämligen hem klockan åtta i går efter en mycket mysig lång helg med min älskade Patrik ♥ Och tanken på att behöva känna att man måste nyttja dagarna med honom till max och att varje gång efter att vi skilts åt, behöva känna denna enorma saknad gör ont i mig. Jag vill att det ska vara som förr! Då jag suckade över att behöva åka buss i 30-45 min. Nu gör jag det mer än gärna. Men jag ska stå ut. Och som Pappa sa igår det har nu gått hälften av en termin. Något positivt? Men jag har ingen anning om hur många terminer jag kommer behöva stå ut. Men jag står ut för vår skull. För han är det bästa jag har! Eller snarare VI är det bästa som hänt mig. ♥
Pluggningsdags, Vi hörs!
