*F

Jag  vet egentligen inte varför jag sitter här och skriver igen. Men jag gör det iallafall. Jag tänker inte ha några ursäkter om varför jag inte har bloggat. För egentligen bloggade jag endast för min egen skull. Jag vill inte bli någon kändbloggare som blir berömd över hela sverige för att hon offrar all sin tid på att blogga. Jag har bloggat för min egen skull för att jag vill minnas min egen tid och mitt eget liv.

Förr i tiden, alltså när jag gick i högstadiet då MASSOR av känslor fanns. Då skrev jag dagbok, kan man säga. Jag skrev i ett såkallat känsloblock då jag fick ut alla mina känslor om allting. Sedan jag träffade Patrik och jag slutade med det, fick liksom ingen tid över. Nu sitter jag istället inne med alla mina känslor och får inte ut dem längre. Jag berättar dem inte för någon, jag skriver inte om dem och jag bearbetar dem inte något vidare heller. Det enda jag låter dessa känslor göra är att leva inuti mig.

Det var väl det jag ville säga.. jag vet inte om jag skrev detta för att bekräfta för mig själv att det verkligen är så, eller att mina så kallade vänner ska gå in hit av en slump och läsa att det faktiskt är på detta vis.

Hörs i framtiden!